Att samla apor! Del 2.




Till "Att samla apor!", Del 1.

[ Apfrimärken ] [ Schimpanser ] [ Silkesapa ]

[ Umbanda och Quimbanda ] [ Vykort ]


gorilla

Vykort

När jag tittar igenom mina apvykort, är det lätt att undra över världen vi lever i. Det är ont om motiv med apor i sina naturliga miljöer. Istället dominerar bilder med i huvudsak schimpanser i diverse konstiga kläder och onaturliga situationer. Roliga? Visst! Men egentligen tragiska för aporna och oss själva. Ett tecken på hur människan exploaterar vår värld istället för att i handling visa att vi människor är en del av naturen och inte tvärt om. Naturen tillhör inte oss. Vi tillhör den, eller är en del av den. Här visar naturfolken, indianerna och urbefolkningarna vägen. Dom förstod vikten av att inte förstöra skog, växtlighet och jord. Om vi gör detta så förstör vi våra egna möjligheter att leva vidare på denna planet.

Vill du läsa en vettig bok om schimpanser, så kan du pröva en av Jane van Lawick Goodall: "In the Shadow of Man" London 1971, "I människans skugga".

Jane Goodall

Jonas på Skansenakvariet i Stockholm har givit ut underbara bilder med apor, halvapor och andra djur.

Speciellt bilderna med dvärgsilkesapor är spektakulära, men ändå med visad respekt för djuren. Christina Ollén har skrivit boken: "Jonas Ark - eller sagan om Jonas på Skansenakvariet och alla hans fantastiska djur!", Bokförlaget Bra Böcker, Höganäs, Sverige 1987. En läsvärd bok. Många djurparker gör numera en hel del för resterna av Jordens djurliv. Tidigare var djurparkerna en av orsakerna till att djurlivet decimerades och att djurarter dog ut. Man får hoppas att rovdriften på naturen blir mindre och mindre vartefter människan lär sig att se konsekvenserna av sitt handlande. Det är allt i sista minuten nu, då människorna på Jorden blir fler och fler. Skansenakvariets fina djurbilder finns i vanligt vykortsformat, en del vykort dessutom i A4-format och ytterligare några som affischer.

Bland alla vykort återfinns en del som är extremt samlarvärda för deltiologer, vykortssamlare. Vykorten av Lawson Wood är mycket omtyckta. Vem minns inte, eller har hört talas om hans omslag och illustrationer till veckotidningar. I Sverige har bilderna funnits bl.a. som omslag på Allers veckotidning. Lawson Wood har målat massor av kul bilder med apor i alla möjliga mänskliga situationer och många av dem har kommit som vykort.

Apor förekommer också på vykort från film- och teatervärlden. Bra exempel är Tarzanfilmerna med John Weissmuller med schimpansen Cheeta och Ronald Reagan med Bonzo. King Kong-vykort kan man hitta med motiv från filmerna och i helt nya situationer, populära att sända från New York.

BATTLE FOR THE PLANET OF THE APES

Klart samlarvärda är också sociala vykort med människor och apor tillsammans. Det kan vara positivhalare, tiggare och taskspelare av olika slag med medagerande apa eller apor. Cirkusapor är en annan möjlighet, som jag dock tyvärr inte lyckats få tag i på äldre vykort.

Frimärken

Att samla frimärken med apmotiv är en överblickbar sysselsättning. Trots en ständig strid ström av allehanda motivfrimärken från all världens postverk, är antalet apfrimärken relativt begränsat.

Av de befintliga, är de apfrimärken som visar arter som lever i vilt tillstånd i det frimärksutgivande landet vanligtvis de mest intressanta. Sedan tillkommer de frimärksutgåvor som oftast anknyter till zoologiska trädgårdar i länder som saknar apor i sin fauna. Och sist i skalan finns svartlistade utgåvor, såsom t.ex. märken från de s.k. "shejkstaterna" i vars namn det producerades mängder av "frimärksetiketter" under 1960- och 70-talen.

Det är en temperamentssak hur man vill lägga upp en motivsamling. Själv har jag ingen strävan efter att bygga upp en utställningssamling med apfrimärken enligt strikta filatelistiska normer. Jag samlar även de mer oseriösa utgåvorna, då ju som sagts det totala antalet apfrimärken inte är så överväldigande stort. Sedan ingår förstås frimärkena som en del i min totala apsamling, tillsammans med bokmärken, tidningsartiklar, fotografier m.m.

Det första frimärke som avbildar en apa, kommer från Nordborneo. Den graverade frimärksbilden visar en orangutang i helfigur och frimärkena i de olika upplagor som givits ut har alla mittbilden tryckt i svart och ramen i någon annan färg. År 1899 gavs märket ut med gulbrun ram och med påtrycket "LABUAN" - vilket är en ö utanför Borneos nordvästkust som hade egna frimärken 1879-1907. Utan påtryck och med grön ram gav Nordborneo ut frimärket för första gången år 1899 eller 1900 - de internationella frimärkskatalogerna är inte ense om utgivningsåret. Samstämmiga är de däremot om årtalet 1900 vad gäller Nordborneos andra utgåva av detta frimärke med ramen tryckt i karmin.

Före 1950-talet - som ju var det decennium då de rena motivfrimärkena verkligen slog igenom världen över - finns det få apfrimärken utgivna. Bland de tidiga "motivländerna", kom Liberia 1906 med sitt första apfrimärke (schimpans) i en serie med bl.a. olika vilda djur. Dessförinnan hade man dock redan 1892 och 1896 givit ut frimärken med vilda djur, men då endast i storviltklass: elefant och flodhäst. Samma sak går igen i Belgiska Kongo, som redan 1894 gav ut sitt första elefantfrimärke. Först 1939 kom apor (schimpanser) med på ett frimärke i en serie som gavs ut med tilläggsvalörer till förmån för Leopoldvilles Zoo. Liberia kom med ett nytt apfrimärke 1942 (dianamarkatta).

Apan som "nationaldjur" hör till undantagen, särskilt på frimärken. Gibraltar med sina berömda magotapor, "Rock Apes" gav 1960 ut en bruksserie med diverse motiv, där valören 1 shilling visar denna Gibraltarapa. Apan som symbol i den kinesiska kalendern, finns på frimärken från bl.a. Hong Kong och Kina.

Genom Dian Fosseys succébok "Gorillas in the Mist", vars amerikanska upplagan kom 1983 (1984 i Sverige med titeln "De dimhöljda bergens gorillor"), samt de efterföljande spel- och dokumentärfilmerna om henne och dessa fridsamma växtätare i Centralafrika, blev bergsgorillorna kända för en större publik. Fosseys första artikel om gorillorna publicerades i januarinumret 1970 av National Geographic. Detta tre år efter att hon 1967 upprättade sitt forskningsläger högt uppe i Virungabergen, som sträcker sig mellan Rwanda, Zaire och Uganda.

I september 1970 gav Rwanda ut en hel serie frimärken (8 valörer) med olika teckningar av dessa bergsgorillor. Det är en av de få hela frimärksserier som genomgående avbildar apor. Det vanliga är ju annars att man hittar ett eller ett par apfrimärken i större serier med andra motiv. 1983, samma år som ovan nämnda bok kom, gav Rwanda ut en ny serie på åtta frimärken med enbart bergsgorillor som motiv.

I övrigt torde bara Nordborneo ha givit orangutangen en särställning bland djurfrimärken. Förutom förstlingen 1899/1900, hann man under sin existens som frimärksland (landet bytte 1963 namn till Sabah och ingick i Malaysiska Federationen) ge ut ytterligare tre frimärken (övertryck oräknade) med denna människoapa: 1931, 1939 och 1961 - samtliga utförda som "porträttbilder" med bara huvudet synligt. Det kan i sammanhanget också nämnas att i 1939 års bruksserie från Nordborneo ingår det även ett frimärke som avbildar en näsapa i halvfigur.

En samling apfrimärken kan om så önskas utökas med den grupp djur som kallas "halvapor" såsom t.ex. lemurer vilka fungerar precis som apor i ekosystemet. Här finns ett flertal trevliga frimärken från framför allt Madagaskar, ön som varit avskild från den afrikanska kontinenten och härav utvecklat sina egna djurarter.

Umbanda och Quimbanda i den heliga skogen.

Mellan tårna strilade den varma sanden då jag vandrade utmed stranden. Framme vid sötvattensfloden tänkte jag på mitt fynd här om dagen. En docka, full med nålar i en skogsglänta. Detta var något annat än de rader med stearinljus, som jag ofta sett ute i skogen, offrade till skogsandar av olika dignitet. Umbandister - Umbanda kan användas som ett samlingsuttryck för den inofficiella religionen i Brasilien - sysslar både med vit och svart magi. Under mina dagliga promenader i den "heliga skogen" vid Rio Doce (1976 -77) ser jag ofta spår efter deras aktiviteter.

kapucinerapa och vatten

Då jag vadade över floddeltat räckte vattnet mig till armvecken. Kameran höll jag ovanför huvudet. På något sätt kände jag att jag skulle få uppleva något utöver det vanliga. Min vana trogen följde jag flodens norra strand in mot skogen. Strandskorna hade jag på då jag gick i sanden vid mangroveområdet. Ännu har jag sluppit sandloppor på mina fötter.

Redan då jag nådde skogsranden vid den stora regnskogsjätten, med den påmålade bilden av Padre Cícero, hörde jag trummorna inne från skogen. Padre Cícero från Juazeiro, staden som efter Padre Cícero Romão Batistas död den 20 juli 1934 blev vallfartsort för mängder av Brasilianare, är högt aktad av både katoliker och umbandister. Speciellt populär är han i nordöstra Brasilien. På marknader och i affärer kan man köpa små figurer av honom gjorda av trä eller gips. Bilden på trädet är dock sönderskjuten. Skogsägaren har låtit sin vrede gå ut över den någon gång då han blivit osams med umbandisterna som besöker hans område.

Trummorna hörs tydligare ju längre in i skogen jag kommer. Det är säkert i skogsgläntan med de sju anknytande stigarna som de håller till. Ånga stiger upp från träd och växter. En tropisk jättefjäril fladdrar bort mellan träden. De stora bladen på klängerväxterna, Imbé, glänser då solstrålar letar sig ned genom skogstäcket.

umbandafest

Jag tvekar över om jag skall gå närmare. Medan jag tänker på detta har jag redan nått fram till skogsgläntan. En grupp människor i vita kläder och några i röda syns utspridda i gläntan. Jag tar mod till mig och går fram och frågar en ung man efter gruppens "pai", det vill säga fader eller ledare. Flera tittar nyfiket på mig då jag långsamt närmar mig en ovanligt långhårig vitklädd man med platåskor som håller på att diskutera något med trumslagarna.

Umbandasammankomster är mycket färgstarka och jag vill gärna fotografera. Jag får tillåtelse att göra detta och är snart fullt sysselsatt. Alla dansar, även jag. Musiken är medryckande och en del faller i trans. En tupp offras varvid blodet rinner från halsen, där huvudet suttit, ned i en skål. Bredvid lyser ett svart ljus och ett rött. Man söker kontakt med Exus. Exu Pomba Gira, är den sexuella kärlekens gudinna som man kan vända sig till om man har kärleksbekymmer av något slag. Hon är populär till tusen liksom den mer andliga kärleksgudinnan Iemanjá, havsgudinnan. En del av kvinnorna är klädda i rött som Pomba Gira, men ingen får just nu motta hennes ande. I stället händer något annat.

Medan dansen fortsätter byter jag film. Trummorna dånar. En kvinna, i vita kläder, belamrad med en massa halsband kommer i trans och besätts av "Malungenho da Mata", en busig skogsande som gör lite som den vill. En vithårig gammal man berättar detta och lägger till, som information, att ingen ännu lyckats fotografera denna ande. Ingen hindrar mig från att fotografera så jag fortsätter.

Strax blir det paus i festligheterna. Jag har börjat undra över filmen i min kamera. Nog har jag tagit mer än 36 bilder! Maten lagas i stora aluminiumkastruller över öppen eld. Tuppen kokas, liksom ris som blandas med honung. Ris med honung anses vara en gudarätt som påstås vara Jesus (Oxala) speciella älsklingsrätt. Nu måste alla äta för att inte andarna och gudarna skall bli förargade. Riset är riktigt gott. Den andra maten avstår jag ifrån eftersom jag är vegetarian.

Medan vi äter hör jag några kvinnor diskutera olika sätt att bli av med och ta livet av oönskade spädbarn. Vanligaste sättet är kanske att låta dem torka ut på olika sätt. Att ge barnen för lite vätska eller ge dem förorenat vatten så att de inte kan behålla maten. Jag blir torr i halsen och får svårt att svälja. Som tur är hålls diskussionen på en teoretisk nivå, även om den är nog så reell för många fattiga som inte kan mätta sina barn. Fast de flesta spädbarnen dör nog därför att föräldrarna inte vet hur dom skall göra. Födan är otillräcklig, vattnet som sagts förorenat o.s.v.

offer i floden

Några av de närvarande, däribland en ung flicka, skall döpas i floden. Jag fortsatte fotografera, men nu började jag bli verkligt misstänksam. Filmen tog aldrig slut. Därför spolade jag tillbaka filmen och satte i en ny.

Hur det nu kan vara med anden som inte vill låta sig fotograferas; faktum är att när jag en vecka senare hämtade ut filmen från fotohandlaren i Recife, så var den alldeles blank.

silkesapa

För att avsluta med något som har med apor att göra så måste jag berätta att i den Heliga Skogen har jag sett små silkesapor i vilt tillstånd. Det verkar som om dom beter sig ungefär som våra ekorrar hemma i Sverige. Nyfiket tittar silkesaporna ned från sina grenar och springer, hoppar och klättrar sedan vidare då man kommer för nära. Jag träffar på dem i närheten av några stora cajúträd där jag klättrar upp och leker apa....







Bra Slut!

Att samla apor!, Del 1.

E-post skickas till:

Kim Mällberg




Kim / Português (1)
(2) (3) (4) (5) (6) (7) (8) (9)
@
Kim








TILLBAKA TILL BÖRJAN!





Kims Länkar / en länksamling /